Signalsystem á la Martin T

Mitt elsystem bygger på den sannolikt vanligaste kombinationen för små och medelstora metallrälsanläggningar idag, nämligen digital styrning av rullande material (tågstyrning) och analog styrning av signaler, växlar och annan kringutrustning.

Anledningen att jag kontruerade och byggde detta signalsystem var för att jag gillade utmaningen, längtade efter att bygga lite elektronik igen. Systemet sköter signalerna, styr bromssträckor- och växlar. Systemet erbjuder också enklare form av automatisk tågtrafik. Så här i efterhand kan jag inte rekommendera någon att bygga "mitt system", men jag hade kul när jag gjorde det. Jag lyckades få allt att fungera och det var i drift i nästan 7år. Mitt tips är att istället satsa på antingen Märklins egna signalsystem, eller PC-styrning och dekodrar + bistabila reläer. Det är mycket billigare, mycket mer flexibelt och erbjuder helt andra möjligheter än dylikt hembyggt system.

Men, hur gör man då?
Om man vill ha mer svenskt utseende på ljussignalerna, om man vill att signalsystemet skall vara automatiskt och att det dessutom skall kunna styra växlar, då blir det inte alls lika lätt längre. Om man kör digitalt så vill man ha bromssträckor framför signalerna. Man kan då inte lika enkelt ansluta Märklins analoga kontaktskenor för att aktivera signalomläggningar. Om man inte vill gå över på PC-baserad styrning av sin anläggning och köpa digitala signaler.
Hur gör man då?

Enkelt, billigt och snyggt
Mitt mål när jag konstruerade signalsystemet var att när det väl var klart skulle det vara:
- Modulärt, dvs enkelt att jacka in i nya anläggningar utan ledningsdragning, eller ombyggnad = Alla delar kan enkelt återanvändas i nya anläggningar.
- Passa jämsides med Märklin Digital (inte kopplas ihop).
- Låg kostnad
- Enkel konfigurering, enkel inkoppling.
- Hardware, inte software! (Vill inte sitta ännu mer tid vid databurken, usch!)

Dessa delar utgör grunden i mitt signalsystem
Systemet består av en centralenhet (CE) som består av ett valfritt antal signalkanaler, Signalbuss (SB) som består av en flera meter lång flatkabel med en massa klämbara D-Sub kontakter anslutna, Bromsmodul (BM) och till sist en Sensormodul (SM). Man behöver också en givare för att detektera tågpassage och väljer man då ett optiskt system som jag, behövs också en IR-lysdiod under varje lok och en Sensorskena (SS).

Signalskärmar och spårplanstavla är skådebröd
På de signalsträckor som är lagda på spår synliga för åskådaren är det trevligt om det dessutom finns Signaltavlor (ST) utplacerade. Dessa behövs egentligen inte för att signalsystemet skall fungera, utan är mest "skådebröd". Normalt ligger dock de flesta signalsträckor på dolda avsnitt i tunnlar och där har vi ingen nytta av signaltavorna. En annan sak som egentligen inte heller behövs, men som jag tycker är trevlig, är belysta tryckströmställare som sitter i spårplanstavlan och visar signalstatus för de olika signalsträckorna. Både signalens statusindikering och strömställare finns ju redan på varje kort i centralenheten.

Ett exempel på inkoppling och användning - Autobromssträckor
En funktion som jag använder på de flesta stationer huvudspår är autobromssträckor. Det betyder passagerartågen inte aktivt behöver köras mellan stationerna. Istället lägger man tågvägen från station A till station B och ställer in lämplig hastighet på tåget. Tåget accelererar långsamt och snyggt, åker fram till station B där bromsarna börjar gnisslna, samtidigt som signalsystemet lägger om växlarna så att andra tåg kan passera på sidotågspåret. Läckert va?

Många användningsområden
Utöver autombromsträckor används signalsystemet till blocksträckor, skuggbangårdar, alternerande enkelspårssträckor, korsningssäkring och mycket mera. De vanligaste exemplen finns under sidan "Applikationer".

/ Martin T