Utvärdering Marbrodalslayouten 2005 – 2010

”Kul att köra”
Ja, Marbrodal är tveklöst den bästa konstruktionen hittills och den är verkligen rolig att köra både av en, eller flera operatörer. Godstågstrafiken är väl genomtänkt och ger stora variationsmöjligheter så länge tågen är 16 vagnsaxlar, eller kortare.

Passagerartrafiken omfattar lokaltåg, samt fjärrtåg. Lokaltågen kan endast trafikera layouten moturs, på grund av att det saknas en anslutning från inre till yttre cirkel under bron vid Marbro station. Fjärrtågen kan ankomma Marbrodal från båda hållen och avgå tillbaka till respektive skuggbangård. Tyvärr är spåren i skuggbangårdarna för korta och för få, för att det skall kunna bli någon riktig variation mellan fjärrtågseten. Det finns tyvärr heller ingen paradsträcka där tågen kan slingra sig fram innan, eller efter Marbro station.

Autostoppsystem vid plattformar
Den ursprungliga tanken var att varje plattformsspår på anläggningen skulle ha autostopp med snygg inbromsning. På så vis skulle operatören inte behöva tänka på annat än att lägga rätt tågväg, samt klarera för avgång. Rent praktiskt fungerar detta bara om stationer med autostopp också har ett förbipasserspår, eller ett mer avancerat system för tågidentifiering.

Arbetsorder
Idén att göra arbetsorder för att sätta fart på godstrafiken var en mycket bra idé. Detta koncept kommer jag absolut att fortsätta med på framtida anläggningar.

Tidtabeller – Klockan
Klockan fungerar mycket bra. Nu har det har inte körts så mycket på tidtabell på layouten. Detta mest beroende på att tidtabellerna inte har varit särskilt väl genomarbetade, utan mest bäddat för trassel under körning.

Sandsilon – Automatlastning
En del massagods i form av sand har lastats med silon och den fungerar mycket bra. Det krävs en del skicklighet för att fylla vagnarna och det är verkligen en kul detalj. Tyvärr har det inte blivit så många transporter som jag hoppades på, då urlastningsskenan vid Marbro station inte fungerar tillfredställande. Silon rymmer sand till 6-8 vagnar, vilket motsvarar 3-4 vändor med tåget, vilket i sin tur betyder att fyllning inte behöver ske särskilt ofta alls.

Digitalt istället för analoga minipaneler
De nya minipanelerna för tågkontroll konstruerades och komponenter köptes in. Sedan blev det stopp. Märklin lanserade sin Mobile Station och flera mycket tilltalande Mega-start set för digital drift. ”Att köpa färdigt” är riktigt skönt ibland, speciellt när man får bra pris på grejerna. Att gå över till digital drift, istället för nya analoga paneler var ett helt riktigt val.

Trasslande sensorer
Sensorerna för detektering av passerande lok har varit ett problem allt sedan jag byggde min första anläggning med signaler 1981. Problemet var fortfarande olöst när anläggningen påbörjades 2005. Ett försök med reed-, eller tungelement provades och justerades om i två omgångar innan metoden till sist förkastades. Fordonsmagneterna magnetiserade metallrälsen, så att växlarna började kärva, speciellt där trafiken bara skedde åt ett håll. Med klenare fordonsmagneter kunde inte funktionen garanteras. Optiskt system provades istället våren 2006. Konstruktionen var helt klar till julen 2006 och 12st sensormoduler byggdes in i skenor under januari 2007. I februari 2007 hade fyra av då 8st lok utrustats med IR-diod.

Nya signaltavlor
Eftersom de signaltavlor jag hade sedan tidigare anläggningar nu krävde total ombyggnad av elektroniken för att fungera med det nya systemet, så passade jag även på att byta ut själva signaltavlorna, eftersom de var så fula. Nya tavlor etsades och byggdes enligt HEMO-systemet, dock från egen ritning och egna underlag utgående från egen uppmätning av signaltavla längs Grödingebanan. Tavlorna blev fina, men mycket tidskrävande att bygga. Vi snackar flera timmars arbete med varje tavla.

Begreppet Landskapsmoduler skrotas
Ingen av de tidigare byggda, eller ens delar av de tidigare byggda landskapsmodulerna, kunde återanvändas till denna anläggning. Slutsatsen är att landskapsmoduler inte fungerar i praktiken. Kvar av den ursprungliga idén är bara att landskapet är löst stående på bordsskivan och kan lyftas i vid större urspårningar, eller ombyggnader av layouten.

Nedsänkt rälsbädd gav mersmak & merarbete
Visst blev det tjusigare med helt nersänkt banvall och grusad banvall, istället för metallrälsen fritt liggande på ströad bordsskiva, men det blev också en hel del mer arbete. Gruset var också väldigt känsligt för placeringen av rummets belysning, varför belysningen fick flyttas och modifieras. Belysningen bestående av 3st 125Watt halogen strålkastare fjärrstyrs numera från spårplanstavlan.

Vändskiva och lokstall
Nytt på denna layout var också vändskiva och ringlokstall. Jag valde att modifiera en DC-vändskiva att passa metallrälsen, vilket kunde ha blivit riktigt bra om jag hade haft två försök på mig. Nåväl, det fungerar hyggligt och är en kul detalj som jag inte skulle vilja vara utan framöver. Mitt raka 2-ports lokstall kunde därmed ej längre användas, utan ett nytt 3-ports ringformat stall från Walthers har byggts under perioden.

/ Martin T