Problem gav trist flashback
Vi hade bara en trafo, så det blev omedelbart bråk om vem som skulle köra. Vidare tyckte barnen efter en stund att det inte var så kul att bara köra tåget runt runt. Elväxlarna kopplades in, men det blev direkt mycket sladdar och jag började nu känna igen problemen sedan jag själv höll på som liten. Tågen tappade vagnar och spårade ur hela tiden. Loken gick dåligt, växlarna kärvade och det var stora spänningsfall i skenorna som gjorde att det ena tåget körde in i baken på nästa. Vi släckte ljuset i garaget och gick upp och gjorde något annat istället.

Gav inte upp!
Vid ett senare tillfälle var jag nere i garaget i andra ärenden när jag fick syn på tågbanan. Bordet hissades ner och jag började titta på grejerna. Jag bytte ut dåliga skenor, justerade upp kopplen på vagnar och lok, rengjorde rälsen med T-röd och inventerade vad som fanns ytterligare kvar i kartongen. Sedan byggde jag byggde upp ett parallellspår runt hela och ett stationsspår till. Sedan satt jag och funderade medan tågen kilade runt banan i motsatta riktningar.

Spårplanen
Den här spårplanen växte fram under en period medan både förutsättningar och material, såväl som kunskaper ändrades ganska radikalt. Det fanns sådeles ingen grundtanke om funktionalitet, utan den tjänade mer i syfte att få ordning på det rullande materialet. Efter ett besök i England fick jag idén till två parallella bussar; kontrollbussen och signalbussen. Under denna vinter hann endast en kortsida av bussarna bli klar, vilket begränsade funktionaliteten. Det hjälpte dock till att få anslutet och funktionsprovat alla enheter till kontrollbussen. Signalbussens komponenter låg längre fram i tiden.

/ Martin T