Lokbangård och stall
Innan man ger sig i kast med att planera sin lokbangård, är det bra att lära sig något om de olika arbeten som utfördes där och i vilken ordning de skedde.

Många stalltimmar per lok
Det krävdes tex minst tre lok för att kunna köra ett dagligt tåg på sträckan mellan Växjö-Oskarshamn och då var det ändå nätt. Det säger oss något om hur mycket tid i stall ett ånglok hade.

Gemensam lokstation
I allmänhet används samma lokstation för persontågsloken som godstågsloken. Eftersom man vill hålla utfartsvägarna så korta som möjligt är det bra att sträva efter en central placering. Lämpligt är därför att lägga lokstationen i anslutning till både person- och godsbangårdens uppställningsspår.


I SJ:s "Ångloksskolan" 1962 gäller i korthet följande arbetsordning:

- Ankommande lok:
Kol- och vattentagning, slaggning, fyll smörjpress, ta ur smörjvekar, fyll på och prova sandningen, släck lyset.

- Utgående lok:
Smörjning, fyll på oljekannorna, snygga till och städa ur hytten. Men, vad innebär alla dessa arbetsmoment och vilka installationer behövs?

 



Vad är hetare på en modelljärnväg än lokstallet med omgivande installationer?

 


Minimal lokstation utan vändskiva. Omöjligt platskrävande för de flesta hobbyrallare, men här finns uppställningsspår för slaggning, samt ett
omkörningsspår förbi slaggropen. Det finns kol- och vattenpåfyllning, men upplag för loksand, gastubsbod och oljebod saknas dock i ritningen.





Detaljvy på hur vändskivan kan målas och spacklas för att få ett åldrat utseende

Överlämningsplats
Efter tjänst lämnas loket på en bestämd överlämningsplats, där det ställs upp en stund innan stallet tar över.




Slaggrav
Det skonsammaste för en lokpanna är att inte slagga ur alls, när loket ställs av. Det beror givetvis på att långsam nedkylning är bättre för metall och fogar i pannan. Det bekvämaste är dock att ha gjort slaggningen innan loket går in i stall. Slaggningen tar uppemot 40 minuter att genomföra, vilket det inte finns tid till då loket skall trafiksättas. På större lokstationer var det därför också nödvändigt med ett omkörningsspår förbi slaggropen. Det var också därför man slaggade alltid ur innan loket gick in i stall, dock ej lok med stålfyrbox. Dessa fick inte ens tömmas i asklådan vid den här tiden. Om slaggning skedde på dessa, så sprack de helt enkelt.

Tömning av sotskåp
Sotskåpet ska tömmas. Stybben tillvaratogs och användes som bränsle i väntsalskaminerna etc. Skilj alltså ut stybb från slagg. Gnistfångarburen i sotskåpet ska också borstas ren. Detta sker samtidigt som slaggningen.

Vatten och kolpåfyllning
Ibland tas kol och vatten före ingång i stall, ibland inte. Ibland sköts det av lokpersonalen, ibland av stallpersonalen. Det berodde främst på stationens storlek och bemanning.

Backfyr och lagersmörj
Lok som ska gå ut igen nästa morgon släcks aldrig ned helt, utan står på "backfyr", som är en någorlunda kvävd kolglöd som ska passas. På en del smalspår verkar man ha lämnat loken ifred över natt och fick därmed tända om brasan på morgonen. Det var snabbt gjort på ett litet lok, men mycket tidskrävande på ett större lok. Loket med backfyren kräver nattpersonal, som då också kan göra "avsyning", d v s enklare underhålls- och kontrollpunkter på löpverk m m. Bland annat kunde viss smörjning utföras, t ex axellager. Vek- och nålsmorda lager åtgärdas dock ej förrän strax före utgång från lokstationen, vilket annars är det delvis ogjort om tiden går för långt. Stallpersonalen ser också till att panntrycket är uppe där det ska vara i tid till utgången.


Minsta installationen bör därför omfatta:
- Vattengivningsanordning
- Kolkran eller –brygga
- Slaggrav (gärna utomhus)
- Oljebod
- Separat gastubsbod om AGA-lysen
- Bås med presenning för loksand.

I tillägg kan det också finnas:
- Spolplatta för hetvattentvätt
- Sandtorn (om det är fråga om en större lokstation)

Wie war eigentlich die dampflok?
Filmen som finns infogad här till höger visar underhållet som gjordes på lokbangården. Detta är del 2 av 3. Övriga avsnitt rekommenderas varmt!

/ Martin T